Det är så skönt att Bea åter igen är sig lik och den glada Bea som hon brukar vara. Åter igen har hon varit skengravid och det blir bara värre ju fler gånger hon löper, jag och Lars måste snart ta ett beslut om vi skall låta henne steriliseras. Hon vill inte äta, inte gå, vi är tvungna att gömma hennes leksaker för hon vill vakta dem. Hon känns deppig…Men bara för någon dag sedan släppte allt och hon började äta med god aptit, vill gärna gå ut på spännande turer och upplevs som glad och sprallig…det är så skönt!